SKENAVTAL MED MIGRATIONSVERKET
Jag har drygt 30 års erfarenhet från det privata näringslivet och jag har varit med vid många projekt och upphandlingar. Både som köpare och säljare av tjänster och utrustning. Ett avtal har oftast bara två parter och avtalet reglerar förhållande och ansvar mellan dessa båda parter.
Inom den kommunala och statliga världen tycks inte avtalen i praktiken ha någon innebörd. De som skriver under avtalen tycks ha någon form av outtalad ansvarsfrihet!
Jag skulle betrakta avtalen mellan kommunerna och Migrationsverket som rena skenavtal. Migrationsverket bryter dessa avtal utan att kommunerna driver dessa brott mot avtalen i en juridisk process. Varför skall man upprätta avtal om den ena parten ständigt och konsekvent bryter avtalet. Det är precis det som Migrationsverket gör! Utan att den berörda kommunen agerar mot avtalsbrottet. Eller är det så att kommunen medverkar till att ett avtalsbrott sker?
I den preliminära statistiken från Invandrarservice i Kalmar anger man följande antal mottagna personer enligt Migrationsverkets statistik. Samtidigt visar man numerären i de aktuella avtalen som råder i dessa jämförelsekommuner till Kalmar.
Källa: Invandrarservice Kalmar kommun
Om det är så att kommunerna medvetet medverkar till att ett avtalsbrott sker så anser jag att det skall ses som att kommunerna och i detta fall kommunstyrelsen ordförande begår ett brott som borde falla under lagparagrafen trolöshet mot huvudman (kommunens invånare), då det med största sannolikhet inte finns något beslut som tillåter att ett avtalsbrott sker.
Jag anser att i de fall som avtalsbrott begåtts borde kommunstyrelsens ordförande i kommunen anmälas till berörd rättsinstans!
PS
Enligt Wikipedia angående trolöshet mot huvudman.
"Trolöshet mot huvudman är ett brott enligt svensk rätt, vilket regleras i brottsbalken 10 kap. 5 §.
Brottet innebär att man missbrukar sin förtroendeställning gentemot någon annan då man fått i uppgift att sköta ekonomiska angelägenheter, kvalificerad teknisk uppgift eller ska övervaka skötseln av sådan uppgift och detta missbruk innebär skada för huvudmannen. I så fall döms till böter eller fängelse i högst två år.
Är brottet grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Är gärningen belagd med straff enligt §§ 1-3 (förskingring, undandräkt, grov förskingring) är inte trolöshet mot huvudman aktuellt. Man betraktar normalt brottet som grovt om gärningsmannen begagnat vilseledande bokföring, falsk handling eller som det heter "tillfogat huvudmannen betydande skada".
Missbrukar någon sin förtroendeställning då man fått i uppdrag att sköta en rättslig angelägenhet, döms för trolöshet mot huvudman även då angelägenheten inte är av ekonomisk eller teknisk art.
I normalfallet kan man bara bli dömd för trolöshet för handlingar som man begår under den tid som det aktuella trohetsförhållandet äger bestånd, till exempel om man skadar arbetsgivaren/huvudmannen under en pågående anställning. Bara i undantagsfall kan man bli dömd för något man gjort sedan ett sådant trohetsförhållande upphört. Ett sådant exempel gäller den som senare röjer och/eller utnyttjar en företagshemlighet som han fick legitim del av i sin förra anställning. Då bryter man helt enkelt ett förtroende som man har haft och tillika anses ha kvar."
