Politik är något mycket märkligt. Ledarskribenter i svensk media är ännu märkligare.
Jimmie Åkesson har varit på semester i Thailand under tre veckor, blev en vecka längre än planerat om jag förstått det rätt. Dessutom gick Jimmie Åkesson på ledighet från riksdagen redan den 9 december enligt uppgifter i media. Det har med andra ord varit helt tyst från vår partiledare under närmare en månad.
Ändå skriver ledarskribenter som aldrig förr om Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson. Riktigt underhållande hur dessa ledarskribenter vill vara värst eller bäst. Lena Mellin började med sin ”blodbadetartikel”. Sedan har den följts upp på flera ledarsidor. T.ex Vidar Andersson i Folkbladet från Norrköping med rubriken ”Åkesson är nog snart störst”.
”Jimmie Åkesson lär snart leda Sveriges största parti. Socialdemokraterna kan naturligtvis även fortsättningsvis välja att betrakta SD: s framgångar som ett uttryck för tilltagande nyfascism, rasism och nazism i Sverige. Eller så mognar de på sig och börjar ägna sig åt riktig politik i stället.”
Johan Westerholm går ännu längre och förutspår ett blodbad innan valet 2018 i ett blogginlägg.
”På ett personligt plan kommer jag inte sörja Miljöpartiet som politisk kraft i Sverige. Få har ställt till det så mycket på så kort tid. Utöver migrationsområdet, villkoren för glesbygden talar Medieutrednignen, ett av Miljöpartiets Alice Bah Kuhnkes arv, sitt tydliga språk med ett regelverk som närmar sig DDR:s censur- och likriktningsmekanismer.”
Visst är det märkligt hur fort vindflöjlarna ändrar riktning inom politiken och på ledarsidor.
Hur skall det nu bli när Jimmie Åkesson är hemma i Sverige och börjar göra kraftfulla politiska utspel i viktiga frågor! Kommer vindflöjlarna gå i spinn?
Eller började allt med Fogh Rasmussens sågning av svensk demokrati när han intervjuades av landssvikaren Fredrik Reinfeldt.