KUNSKAPSRESISTENS
Det är inte ofta att jag lyfter fram en kommentar till ett blogginlägg men det passar väldigt bra in i ett blogginlägg jag tänkt skriva sedan någon vecka tillbaka. Signaturen ”Hacke” som skrivit många läsvärde kommentarer på min blogg skrev följande kommentar idag.
”Modiga och kloka Anne Heberlein tar i en krönika på ledarsidorna.se upp den ständigt aktuella och viktiga aspekten kring varför det händer så lite i den svenska debatten och då inte minst den som råder människor emellan. Den stora tystnaden. Läs krönikan.
https://ledarsidorna.se/2017/09/och-nu-blev-det-dalig-stamning/
Och det är inte utan att man får sig en tankeställare kring det egna beteendet och fegheten. Varje tyst/tystad röst är en indirekt medverkan till att galenskapen får hålla på. Att inte i alla lägen stå upp för vad man röstar på eller hur man ser på inte minst invandring, islamisering o d är att ge motståndaren en hjälpande hand mot den obönhörliga katastrofen.
Jag jobbar själv med detta varje dag och trots att jag ännu dessvärre tvingas bekänna mig till de fega har jag ändå fått betala ett pris för mina trevare med att då och då höja rösten i form av social stigmatisering inom såväl släkt som bekantskapskrets. I många fall har den också varit självvald.
Men dessa skenbara ”förluster” är ett klent försvar till att inte alltid stå upp för de egna åsikterna. Jag och säkert också många med mig måste bli bättre på detta område. Att inte göra det är ett svek mot sig själv, mot barn och barnbarn och inte minst mot de modiga som dagligen kämpar i offentligheten mot dårskapen med sin tillvaro och rentav sina liv som insats, typ Heberlein, Thoralf, Janouch och många, många andra hjältar i den sverigevänliga folkrörelsen. Det är vår plikt att dagligen och stundligen ge dem vår stödjande hand istället för till motståndarna.
Jag har i varje fall fått mig en rejäl tankeställare och skjuts i rätt riktning genom den välriktade påminnelsen och vädjan från Heberlein.”
Jag känner mycket väl igen dessa tankegångar och beteenden då jag själv för drygt 10 år sedan våndades med samma tankar innan jag blev en ”offentlig person”. Självklart har jag också fått betala ett pris men idag upplever jag det inte så längre. Nu känner jag istället en otrolig frihet att kunna uttrycka mina åsikter fritt utan att behöva ta hänsyn till vad släkt, vänner och bekanta tycker.
En riktig och sann befrielse!
För någon vecka sedan hörde jag några inslag i Sveriges Radio som dock gjorde mig upprörd. Man talade om det nya begreppet ”kunskapsresistens” som nu pk-eliten uppenbarligen har för avsikt att klistra på sina meningsmotståndare. Jag hoppas att allmänheten förstår att detta bara är ett nytt begrepp för att kunna stigmatisera sina meningsmotståndare.
Lyssna först till Ulrika Björkstén som är chef för vetenskapsradion. Jag tycker att hon delvis talar emot sig själv i den korta krönikan om översätter hennes resonemang till t.ex klimatfrågan. Vi har idag inte all kunskap inom klimatvetenskapen.
Lyssna även på detta avsnitt av filosofiska rummet som handlar om ”kunskapsresistens”. Intressant! Man förstår hur pk-eliten tänker använda begreppet.
