ÄRERÖRIGA SMÄDENAMN
Efter en vecka i Spanien är jag åter på hemmaplan. En vecka utan det mångkulturella samhället i Sverige. Bara några timmar i Sverige gör att man blir deprimerad och undrar vilken framtid vi går till mötes.
Vad har vi för politiker som styr vårt land? Hur kan en så stor majoritet i Sverige vara nöjda med utvecklingen? Förstår de inte sitt eget bästa?
Jag läser just nu sjunde delen av Gustav Volmar Sylvanders böcker om Kalmar slott och stads historia. Den är lika mycket en sammanfattning av svensk historia. Jag läser just nu om åren från ca 1570 till början av 1600-talet om Johan III, Sigismund och hertig Carl och deras maktkamp om Sverige. Där mycket handlar om reformationen och den svenska ”folkfriheten” och den kamp som fortfarande pågick inom kyrkan.
I boken får man lära sig några av konung Johans skarpaste ”äreröriga smädenamn” mot sina motståndare som ”förrädare, hufvudljugare, trospillare, olärde stympare, åsnehufvuden, satanister m.m.” Några av dessa gamla epitet kanske man borde återanvända.
Svensk media skulle väl kunna benämnas för ”hufvudljugare”! Med tanke på den makt över befolkningen som de lyckats skaffa sig. Men i mina ögon är flertalet, dock inte alla något av ”förrädare”!
Svenska kyrkan och flertalet av dessa ledare idag kan väl utan minsta tvivel kallas för ”trospillare”!
I Sverige riksdag sitter väl inom 7-klövern både ”olärda stympare och inte minst ett flertal åsnehufvuden”.
Sedan är frågan var finns ”satanisterna”? Jag skulle vilja säga att de finns på flera ställen både till höger och till vänster. Exempel på detta är flera miljöpartister, Feministiskt initiativ, Nordiska motståndsrörelsen och inte minst religiösa fundamentalister, som islamister eller andra religiösa fanatiker.
Idag skulle vi nog behöva lite av den auktoritet som fanns på 1500-talet och 1600-talet där ”förrädare, hufvudljugare, trospillare, olärde stympare, åsnehufvuden, satanister m.m.” tvingades lämna landet eller lämnade landet av fri vilja av rädsla för att straffas hårt för sitt bedrägliga maktutövande. Att inte stå upp för och värna sitt eget land och befolkning är obegripligt för mig.
PS
En del av mina läsare som även har Facebook har kanske uppmärksammat att jag idag fyller 60 år. Jag känner mig dock inte som en 60-åring. Jag känner idag att mitt politiska arbete är alltmer viktigt och jag kommer fortsätta kampen för att vårt land, mitt land skall befrias från dagens vanstyre.
Stöd gärna min blogg och mitt arbete med att ta fram och trycka upp infoblad och andra kampanjer för att sprida min blogg till fler läsare.
I högermarginalen under presentation finns uppgifter om hur du kan stödja min blogg ekonomiskt.